Amor Vincit Omnia

Eller? Amor Vincit Omnia - Kärleken övervinner allt.

Jag stod inne på Efva Attling idag, en lång stund faktiskt. Sneglade genom glasrutorna och ner på alla smycken. Fingrade på ett halsband i blindskrift, provade en ring med ett budskap men fastnade för ett armband i silver där det stod - Amor Vincit Omnia. Det var verkligen fint, verkligen verkligen fint. Men det tog emot lite, ett budskap som är så vackert - som skör kärlek som kan krossa ett hjärta så lätt. Ord som inte är större än ett träd i skogen. Men det tog emot, för just nu tror jag inte på kärlek. Inte på att kärlek inte finns, men jag vet att den inte finns här.

Övervinner kärleken allt? Är vissa saker bestämda i förväg, som kärlek till exempel -att när den väl finns så övervinner den allt.

Jag vill ha kärlek. Jag vill vara tokigt kär, jag vill vara galen, dum och förälskad. Jag vill stå på tå och krama den jag tycker om, jag vill vara så orolig att jag får ont i hjärtat, jag vill mysa i sängen med honom precis hela dagen, jag vill viska i hans öra, jag vill älska - men framför allt så vill jag bli älskad. Jag vill älska någon villkorslöst, jag vill bli älskad. Jag vill bara känna att jag betyder någonting. Känna att jag finns. Att mitt hjärta inte brustet i tusen i bitar, utan att någon håller det kärt. Jag vill inte vara rädd. Jag är rädd.

Amor Vincit Omnia, om så - så kanske även rädslan. Eller? Tills jag vet så ska jag nog fortsätta fingra på mitt armband, snudda vid skriften i kursivt Amor Vincit Omnia och så kanske hoppas igen att det faktiskt är så. Jag vill inte vara rädd.

Again and again and again..

Jag tror inte att jag kan låta bli, det visar sig nu bland annat.
Jag kan inte låta bli att låta fingrarna pressas mot tangenterna.
Låta bokstäver bli till ord som bildar meningar.
Jag kan inte låta bli, men det är rätt fint egentligen.